Schnauss up your life!
Tysken Ulrich Schnauss har blivit en av mina absoluta favoriter på senaste tiden. Jag verkar inte riktigt kunna få nog... Jag är omvänd skulle man nog kunna säga, till kyrkan av Schnauss, och nu sprider jag hans evangelium. ;)
Kommer inte riktigt ihåg hur jag fick upp ögonen för Schnauss från första början, men kan mycket väl ha varit av ren slump jag råkade ladda ned hans skiva "A Strangely Isolated Place", det skulle inte vara den första riktigt bra musikakten som jag upptäckt via blunda och välj-principen. Hur som helst så tog det rätt lång tid innan jag verkligen började uppskatta hans verk. I början tyckte jag det var bra, men inte så mycket mer. Det var först via hans remix av Depeche Modes "Little 15" som jag på riktigt fick upp ögonen för honom. Och numera har jag skaffat en stor del av det han gett ut (på CD), även t.ex. i skepnad av hans drum'n'bass-alterego Ethereal 77.
Sitter och funderar på hur jag ska beskriva hans musik och förtrollande är den enda riktigt passande beskrivningen. Det närmaste jag lyssnat på är nog "Dayvan Cowboy" med "Boards Of Canada".
Det är svårt analysera musik och musiksmak på ett bra sätt, men det som jag tror tilltalar mig mest är det svepande ljudlandskapet, de ganska enkla, tydliga melodierna och rytmen som uppstår i samspelet mellan melodi och trummor.
Den skiva jag varmast skulle rekommendera någon som inte har stött på Schnauss tidigare är "Far Away Trains Passing By". Se till att få nyutgåvan från 2005 med bonusskiva, som mer än fördubblar lyssnarglädjen. Spår som "Blumenwiese Neben Autobahn", "Suddenly The Trees Are Giving" och "Nothing Happens In June" kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat.
För den ovane schnaussaren bör sägas att den här musiken kräver tålamod och att man lär känna den innan man verkligen uppskattar det. Kanske måste man även ha en viss förkärlek för vacker musik och för det minimala för att riktigt uppskatta den Schnaussiska ljudbilden.
Sökte lite snabbt på Youtube och hittade den här hemmaknåpade filmen med bilder från filmen "Koyaanisqatsi" (aldrig hört talas om) med musik av Ulrich Schnauss i form av "Nothing Happens In June". Passande bilder, sämre ljudkvalitet.
Kommer inte riktigt ihåg hur jag fick upp ögonen för Schnauss från första början, men kan mycket väl ha varit av ren slump jag råkade ladda ned hans skiva "A Strangely Isolated Place", det skulle inte vara den första riktigt bra musikakten som jag upptäckt via blunda och välj-principen. Hur som helst så tog det rätt lång tid innan jag verkligen började uppskatta hans verk. I början tyckte jag det var bra, men inte så mycket mer. Det var först via hans remix av Depeche Modes "Little 15" som jag på riktigt fick upp ögonen för honom. Och numera har jag skaffat en stor del av det han gett ut (på CD), även t.ex. i skepnad av hans drum'n'bass-alterego Ethereal 77.
Sitter och funderar på hur jag ska beskriva hans musik och förtrollande är den enda riktigt passande beskrivningen. Det närmaste jag lyssnat på är nog "Dayvan Cowboy" med "Boards Of Canada".
Det är svårt analysera musik och musiksmak på ett bra sätt, men det som jag tror tilltalar mig mest är det svepande ljudlandskapet, de ganska enkla, tydliga melodierna och rytmen som uppstår i samspelet mellan melodi och trummor.
Den skiva jag varmast skulle rekommendera någon som inte har stött på Schnauss tidigare är "Far Away Trains Passing By". Se till att få nyutgåvan från 2005 med bonusskiva, som mer än fördubblar lyssnarglädjen. Spår som "Blumenwiese Neben Autobahn", "Suddenly The Trees Are Giving" och "Nothing Happens In June" kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat.
För den ovane schnaussaren bör sägas att den här musiken kräver tålamod och att man lär känna den innan man verkligen uppskattar det. Kanske måste man även ha en viss förkärlek för vacker musik och för det minimala för att riktigt uppskatta den Schnaussiska ljudbilden.
Sökte lite snabbt på Youtube och hittade den här hemmaknåpade filmen med bilder från filmen "Koyaanisqatsi" (aldrig hört talas om) med musik av Ulrich Schnauss i form av "Nothing Happens In June". Passande bilder, sämre ljudkvalitet.
Frou Frou
Frou Frou bestod av sångerskan Imogen Heap och låtskrivaren/producenten Guy Sigsworth och släppte år 2001 den fenomenala skivan Details. "Bestod" skriver jag, för duon gick tyvärr separata vägar år 2003 för att jobba med egna projekt. Blir suget efter ytterligare Frou Frou-material för stort kan man kolla upp Imogen Heaps "Speak For Yourself". Visserligen kommer Heap utan Sigsworth inte upp i riktigt samma klass som Frou Frou, men det finns några riktigt fina låtar som kan fungera som substitut.
Hur låter då Frou Frou? De har ett varmt elektroniskt ljud med fokus på Heaps sång. Just hennes röst och sång är verkligen något som som gör den här skivan. Ofta lägger de på sången i flera stämmor (vilket jag är en sucker för) och ibland framför hon partier nästan viskandes.
Det låter kanske motsägelsefullt (och pretentiöst...?), men jag skulle vilja beskriva musiken som allvarlig, känsloladdad, mellankolisk, varm och positiv. Ett exempel är första spåret, Let Go, som för övrigt är det bästa på skivan. Det bästa av Frou Frou i en och samma låt.
Något som i mina ögon (öron) kännetecknar Details är att låtarna känns väldigt välproducerade och genomtänka utan att alls bli tråkiga eller förutsägbara. Details är defenitivt ett album som växer med tiden.
Hur låter då Frou Frou? De har ett varmt elektroniskt ljud med fokus på Heaps sång. Just hennes röst och sång är verkligen något som som gör den här skivan. Ofta lägger de på sången i flera stämmor (vilket jag är en sucker för) och ibland framför hon partier nästan viskandes.
Det låter kanske motsägelsefullt (och pretentiöst...?), men jag skulle vilja beskriva musiken som allvarlig, känsloladdad, mellankolisk, varm och positiv. Ett exempel är första spåret, Let Go, som för övrigt är det bästa på skivan. Det bästa av Frou Frou i en och samma låt.
Något som i mina ögon (öron) kännetecknar Details är att låtarna känns väldigt välproducerade och genomtänka utan att alls bli tråkiga eller förutsägbara. Details är defenitivt ett album som växer med tiden.